God eftermiddag! (Eller förmiddag för er)

 

Vet ni vad... Den största utmaningen för mig här i Thailand är inte värmen. Inte luftfuktigheten. Inte regnet. Inte yogapassen med träningsvärk. Inte de två timmar långa thaimassagerna då massören trycker hårt på varenda öm och stel punkt på hela kroppen. Inte meditationspassen med domnade ben. Inte myggen. Inte kackerlackorna. Inte insektsbetten eller enformigheten eller de tidiga mornarna. Inte ens det infekterade såret på handen.

Den största utmaningen för mig här i Thailand är att vara i Nuet när jag är så upp över öronen nyförälskad och "min" Ängel sitter på andra sidan jorden och är alldeles genomljuvlig. Kontraproduktivt vore det ju att mentalt leva i framtiden när en del av syftet med denna vistelse är att öva mig i konsten att vara här och nu. Att fullt ut leva varje ögonblick. Denna stund, denna inandning, denna utandning. Att leva livet så som man äter en mandarin - klyfta för klyfta. Inte sluka hela mandarinen på en gång, även om det är lockande. Känna smaken på varje klyfta och låta kärlek och längtan få samexistera i något slags Varande. Det är inte lätt. Det är skitsvårt. Det är därför det är en utmaning och inte en promenad i parken, så att säga. Jag menar, om jag tyckte att det var lätt skulle jag ju inte spendera så många timmar sittandes på en kudde med slutna ögon. Jag försöker att omfamna utmaningen och öva medvetenhet - förnimma längtan i bröstkorgen parallellt med andetagen.

21 november kommer jag hem till Sverige, till vintern, till Kärleken och till en underbar liten bagarstuga i ett naturreservat. Javisst. Livet har bjudit på viktiga anledningar att resa hit och viktiga anledningar att resa hem tidigare än jag först hade tänkt. Jag tror på vikten av att vara öppen för att justera seglen när vindarna vänder, så länge den nya kursen är sprungen ur en förankring i hjärtat och inte ur rädsla eller något annat mindre gynnsamt sinnestillstånd. Livet är en spännande resa, man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn. Just nu övar jag på att kapitulera. Att släppa kontrollen och bara vara i det som är just nu. Här i detta andetag, i denna lilla snapshot av den evighetsfilm som består av ögonblick.

Nu väntar en helg, vilket innebär två dagar utan undervisning. Jag har fått låna hem meditationskuddar för att kunna praktisera i lägenheten på egen hand över helgen. Annelie har även försett mig med böcker att läsa, ur hennes egen bokhylla. Spännande. I övrigt är mina planer att jogga på stranden, känna sand under fötterna och saltvatten på vaderna, samt ordna några praktikaliteter och låta massören Jao bearbeta mina stela höfter.

Så några bilder - yogasalan, ingången till min lägenhet och slutligen en bild på undertecknad :)










Kärlek och Ljus till er alla! / Emma